Ja, så blev man själv igen.

 För ett år sen träffade jag den finaste karl på denna planet, allt var perfekt. tills jag kände att jag inte orkade andas knappt. Ja jag hade ju så klart gått in i väggen igen. 

Men denna gång tyckte jag ju att de va okej och skulle kunna ta mej ur detta på ett mer ok sätt då jag hade bästa pojkvännen som stöd.

Så bra gick de, när han nu har fått ett annat jobb som han så gärna vill ha, o jag de är klart han ska ta de. Men de innebär att han mestadels kommer ligga ute på jobb ungeför 4 dar i veckan. O ibland slipper han beroende på hur mkt jobb de finns här där han bor. Men ändå så blir de mkt jobb i både stockholm och jönsköping. 

Så jag kommer ju den mesta tiden vara själv :( 

Och även få ta hand o stötta mej själv hela tiden vilket är så jävlka jobbigt att vara själv och inte ha nåt stöd. Detta kontrakt skrev jag inte under på när jag träffade han och andra sidan så valde ju inte han att jag skulle gå hemma och vara sjuk hela dagarna. Skönt för han iof sej och slippa mej gå o gnälla om en den ena o tredje.

Så nu sitter jag här med ilska och ledsamhet och känner mej ensamast i hela världen :( O klart jag inte kan säga till han att , nej du får inte ligga ute på jobb. De är ju hans liv och skulle aldrig hindra honom från detta. Men ändå vill jag bara skrika rakt ut.. KOM HEM O SKIT I JOBBET!

Han tycker det är så bra, då han kommer tjäna så mkt pengar, visst det är väl alltid bra med pengar MEN de är inte allt i världen. 

Ibland behöver jag hjälp till doktorn och sånt men nu kan jag inte få nån sån hjälp alls. Då han ligger ute och kan inte åka 40 mil för o följa med mej en timme liksom. Så livet är ännu en gång så jävla surt. Just nu veto fan varför jag ens ska vara kvar här. Visst jag har mina fina kids men dom är ju så stora så dom klarar sej allt ändå. 

 Livet är fan inte lätt !!