Fyy vad vidrigt..

Alltid undrat vad min lille hund pysslat med när vi gått våran tur. Han har alltid stannat på samma ställeoch inte kommit när jag ropat på han.

Men idag följde jag efter. Och mycket riktigt så var de ju så sklart nåt himla göttigt som han då i fullt shååå höll på och rulla sej i.

Ja bilden säger väl allt.

Ett djur KADAVER.. Blää så nu blire duschen för honom!!!

Undrar vad de är för djur. Nån som vet?

Lite stora tänder för och vara ett rådjur och lite stor tycker jag för och vara en räv.

Bästa låten på stiftelsens nya album :)

Hej igen Bloggen:)

Tänkte ta mej en sväng med min hund i spåret men vaknade ju så sent och måste få i mej lite energi så får vänta tills man smällt maten. Och då tänkte jag blogga lite mer, för det är kul och skriva och det är även bra för mej. Blir ju lite extra jobb i mitt huvud.

Satt och tänkte lite om hur det var när jag var liten, efter jag fick en kommentar av en mycket fin gammal klasskompis. 

En typiskt "trigger" som dök upp. 

Även att jag förtränger saker hör och oxå till min ptsd, man försöker i vardagen att förtränga allt som hör till triggers och flachsback och då tyvärr raderar man ut mkt av sitt närminne och även gamla minnen. 

Har även förträngt massor från mina barns uppväxt, vilket är jättesynd. När dom kommer och berättar saker som hände dom när dom va små och allt jag kan säga är att jag inte minns det.'

Jobbigt  för dom att ha en mamma som inte minns så mkt men hoppas att mitt minne kommer mer och mer.

Och minns ju då inte så mkt från min barndom, minns bara små fragment men om man pratar om de kan de komma upp mer minnen.

Så har ni minnen av mej från min uppväxt så berätta gärna :)

Usch får gråten i halsen när jag ens kommer nära min tid i skolan, för den va inte kul. Vet att jag inte kände mej som dom andra. Vet att jag kände mej utanför, men vet inte varför jag skulle kännt mej så.

Min skoltid är bara ett stor blurr av massa intryck och små korta frekvenser.

Vet att jag ändå på någe sätt trivdes i skolan, där var min tillflykt och få vara "ifred" Även efter skolan då man hängde med vänner så var de oxå en tillflykt. 

Nu var de ju så att jag inte fick vara ute så mkt som mina andra vänner, var alltid tvungen att anpassa mej efter vad min far tyckte, annars fick jag stryk och utegångsförbud.

Vet att jag var tvungen att vara hemma när gatulamporna tändes, och på vintern tändes dom ju runt 16 då de vart mörkt. Och de jag minns är att då var ja tvungen att vara hemma.

På sommaren tändes dom vid 21 och då var de bara att knalla hem fast alla andra fick vara ute. Minns inte hur gammal jag var när jag hade dessa krav men kan vart runt 12 år.

När jag började 1:an på norra skolan som det då hette, gick jag med tunga steg till skolan, va inte alls kul.

Jag var elak då när jag gick mellan 1 till 3:an, mobbade en tjej som sedan vart min bästa vän i 4:an.

Det jag minns är att jag rykte henne i håret och sparkade henne på benen när vi stog i kö till klassrummet.

usch fy va elek jag var.

Kan inte förstå varför jag var så elak, men hatade mer eller mindre alla som var i min klass. Varför vet jag inte men jag mådde nog inte bra då heller.

Gillade inte att gå i skolan .. mamma fick cykla och dra mej till skolan minns jag då jag slöade för att ta mej dit. För ville inte alls till skolan.

Och barn brukar ju tycka den tiden är kul innan alla krav kommer men inte jag.

Mycket av min uppväxt förstår jag inte , många saker som jag vill ha svar på. men många av dom kommer och få bli frågetecken. Då min mor som har en del svar inte lever idag.

R:I:P mamma!

Mår fortfarande dåligt av att jag var så elak mot den tjejen, det kommer upp ibland när man åker förbi skolan och tankarna kommer upp igen.

Hon kan ju inte heller mått så bra, men hon hade en mycket fin familj som stöttade henne och hade mycket kärlek runt sej. Och idag har hon det bra vad jag sett  :)

Även när jag kom upp i högstadiet så kände jag mej som att jag strävade efter att få vänner men jag kan tänka mej att jag nog inte var så lätt att umgås med. 

Säkert instängd och sluten. 

Jag hade mycket vänner men kände mej alltid utanför, men det är nog bara min egen känsla och säkert inget som dom märkte av .

Men vet att jag alltid kämpade med att bli omtyckt eftersom hemma var de bara kaos JÄMT.

Hur man än gjorde så fick man stryk och på nätterna fick man aldrig sova.

Så nu har jag haft lite terapi med mej själv. Dags för en promis och rensa huvudet.

Fuck life sometimes!

Meeeen fyy.. Va länge jag sov idag. Har tagit Propavan nu i två dagar för de vill läkaren att jag ska,så jag kommer igång med sömnen .  Har både svårt och somna och även svårt att sova en hel natt utan att vakna 100 gånger och vända på mej. Eller vakna av nån hemsk mardröm.

Så nu i två nätter har jag faktiskt sovit MEN idag vaknade jag 11:30 och har sovot bort halva dagen och frukosten tydligen då jag vaknade utan att vara hungrig. Inge bra.

Det är ett himla skit detta och inte få sova.  Och när man väl sover är de som man vaknar upp o känner sej som en prinssesa   

Man är glad och har inte så mycket ont här och var.

Idag är jag mest sur och tvär men det är nog fär jag sov så himla länge.

Nån dag ska jag gå in i mitt inersta och skriva om hur och var o hur allt hände den där dagen för många år sen, varför jag är hemma och varör jag har PTSD.

PTSD Är då kronstikt eller så kan man ha det en kortare period och så botar man bort de,
Men i mitt fall så är det kroniskt. Vilket gör mej vannsing då jag vill kunna läka mej helt fri från allt.

PTSD har med Trauman och göra, Kan vara krig eller övergrepp.
Många som vart med i kriget har PTSD oxå , många utlänska går där jag går har jag sett.

kan inte vara lätt och ha såna minnen från kriget och sen då springa runt med PTSD på halsen.

Mycket som inte syns på mej, säkert knappt nåt, och de hör till PTSD ochså att man vill springa ifrån sina "trigger" eller "flachbacks". Och jag är en expert på detta.

Förra gången jag vart sjuk så köpte jag hundar på löpande band, Bara för att sysselsätta mej med nåt i huvudet.

Minns mitt ex sa att du är ju bara glad en stund efter den nya hunden kommit in och sen är de samma sak igen.

Ja de var precis så det såg ut. Men varken han elller jag fattade det så på den tiden. Det är ju först senare som jag fattade de.

Kan inte vart lätt att leva med mej på den tiden. Ja säkert inte så lätt nu heller.

Man lever under stängdig press och hets och förföljelse. Då att man skyddar sej mot triggers hela tiden, dag ut och dag in.

Är ju mitt dagliga jobbiga och kämpiga, att hela tiden stå i mot dom. Men egentligen ska jag ju inte göra det, utan får nu hjälp av min psykoerapet och jag jobba mot detta så jag slipper känna mej jagad.

En grej till är att man är himla lättskrämd men det är ju oxå en del i detta. Då man är ständigt på vakt.

Och detta med lättskrämdhet har ju ingen i min famlj fattat direkt.  Så dom har ju skrömt mej ideligen och tyckt det vart så kul . men nu har det lugnat sej när jag fått förklara hur det ligger till.

Märkte redan på jobbet förra våren att det var nåt på G eftersom jag både vart mer arg och mera lättskrämd, Alltså jag blir så rädd så jag flyger, kan ta en simpel grej som att jag glor i baken och jag bara möter nån som jag inte var berädd på och skriker rädd ut, pulsen går i hundra. 

De var ju tur att jag fick lite semester ett tag så jag fick ladda om men tyvärr räckte de inte.

Nähä dags och starta denna dag med en dag full av ångest.

Glömde ju och visa denna låt och denna underbara röst:)

Sorry for the boobs men hon vill tydligen visa dom men försöker och bara lyssna på hennes röst   

Gick även bra hos min psykoterapet igår, som jag går hos varje tisdag. 

HOn höll med läkaren om att jag ska ut och arbetsträna, och jag har även känt lite på de och de känns helt ok. Och hur nu upplägget ska se ut vet jag inte än eftersom jag jabbar 11 timmars pass varje dag i 4 dar i veckan. 

Men de löser sej nog på någe sett, tror inte att jobbet kommer göra det svårt för mej utan snarare lättare och kommer nog vara medgörliga :)

Ååå äntligen har jag hitta mej en serie som jag vill se. The 4400, en skitbra serie som är grym på alla sätt, sjukt många avsnitt men det bästa är att serien är klar och alla avsnitt är ute. Så man behöver inte vänta på att det ska komma nya. Hatar och behöva vänta! Så nu maler jag avsnitt efter avsnitt :) I just love it :)

Denna värk gör mej galen i mellanåt elr jämt men det hindrar inte mej nu från att gå ut och gå, fan den som ger sej. Får svinont i höfterna när jag går, känns som jag går på järnpinnar som sticker upp i höften men de är bara knalla på. Mår ju sämre av att inte få min dagliga promis och sen till råga på de så har man ju lagt på sej lite vikt, tack vare sjukskrivingen men oxå sambokilon.

HA trodde väl inte de fanns jag, man har ju hört sånt att folk gått upp i vikt av att man träffar en ny och glor på tv o äter massa gott. Ujj va rätt dom har haha. För både jag och gubben har ju då ökat i vikt blää.

Men nu ska de jobbas på, går spåret varje dag nu, 5,6 km :)

Så nåt ska väl hända :)

På min lilla runda idag , hittade jag en svin söt liten kotte :) hahha ja, så den va jag tvungen och ta med mej hem, men gick där o funderade på vart jag skulle gör av den?.. men kom ju på att jag kunde ju plocka mer och ha på mitt ljusfat i köket. Så, så blev de :)

Jag har svart tema i mitt kök men då har jag klickar av rött men idag hittade jag värsta fina gardinen på Dollar store, bästa butiken som finns :) O  idag hade dom rea på vissa gardiner. Halva priset så jag shoppade ju de så klart :)

Hann oxå besikta bilen, och den gick igen med blank papper. Fick även beröm för en välvårad bil :)

De gillas :)

Så nu ska vi vårda den lite mer, min lille bil skrutt:)

Imorn kommer min skrutt kille äntligen hem, han har vart borta sen i måndags på jobb men nu e veckan slut och man kan få lite helg med han :)

Min stora kärlek   

Kom precis hem från läkarbesöket, höll på och försova mej, för inatt fick jag mej en skön natt. Vaknade lika dant som jag somnade och de hör inte till vanligheten.

Annars vänder jag och vrider på mej, vaknar titt som tätt och måste vända mej om för nån arm har somnat eller nån kroppsdel gör ont. Eller så vaknar man av dessa konstiga mardrömmar.

Läkarbesöket gick bra, känner mej nöjd men ändå lite stressad inombords. Som tur är har jag mitt jobbkvar på Bring Frigo . Så han ville ju att man skulle komma ut i jobbet så snart de går med och arbetsträna. 

Vilket jag själv vill oxå, så han sjukskrev mej yttligare till sista augusti för och sen prova på och arbetsträna i september.

Och de känns helt ok, nu har jag nåt att jobba för, även om man inte mår så värst så är ju ändå målet att ta sej til jobbet igen och nu har man lite mer att jobba för. 

Sen på denna väg skulle jag oxå lära mej att inte köra på i 300 utan lyssna av på alla singelar kroppen ändå ger mej.

Så nu blir de ett långt samtal med min psykoterapet imorn och så har vi mer att jobba på.

Klurar på och jag sla ringa till chefen och tala med han nu elr om jag ska vänta.

Känns inte som man är så populär nu när man gått hemma så länge, (sedan november 2014 ). Men skulle nog ändå kännas skönt på någe sätt och få ett prat med han oxå.

Känns ändå nånstans i allt de hopplösa att man ska komma tillbaka till jobbet igen, även om jag kanske aldrig kommer tillbaka 100% så siktar jag ändå på i vart fall 50 % nästa år.

Tankarna av att vilja förvinna ur livet kommer ju titt som tätt men idag ser jag en ny framtid, men jobb och pengar på kontot igen :) 

Vissa dagar är ju sämre än andra men när man har en specialistläkare  och psukoterapet i ryggen så känns jobbet lättare.

Min förra år med sjukdomproblematik som då varade i 7 år, hoppas jag verkligen att jag får slippa. de var tuffa år och långa år utanför samhället. Dit vill jag inte igen men samtigt vill jag bli frisk. Vill bli helt fullt frisk som alla andra. MEN de talade min läkare om att jag alltid kommer ha PTSD:en MEN att jag skulle lära mej att ha de bakom mej i stället för framför.

Hmm ja de blir mkt och ta tag i.

Han ville även att man skulle ut och röra på sej och jag har alltid försökt i den mån det går att göra de, men då jag inte kunnat pga smärtan så har jag ju fått ta det.

Men nu skiter jag i att jag får det tillbaka, känner mej ännuj mera trasig när jag inte får röra på mej som jag alltid har gjort. 

Så nu ska de spåret minst en gång om dagen.:)

Och jag fick med mej en kompis idag som tyvärr oxå är sjukskriven så nu kan man peppa varann, för de finns inget bättre som medicin än att röra på sej :)

Hörs snart igen :)

Nu är kvällsmyset på g.. sista kvällen med gubben innan han lämnar oss.

Haft en mysig dag och kväll, kollade på filmen American Sniper, den va väl hystad men hade kunnat vart lite bättre med tanke på betyget den fått. 

Sprang även en sväng på marken som är de BIG monent här i det lilla samhället :) 

Köpte med oss massa bröd för en hndrig och hittade ÄNTLIGEN en brödkorg, så jäkla svårt och hitta en sån. Ja de är sant har fan letat som en tok men idag hittade vi en fin o duglig på marken.

O så förståss blev det massa marknadsgodis och strumpor :) man kan inte gå på en marken utan att köpa strumpor :)

Och sen denna jävla värk jag har som fan gör mej både galen och helt mupp.. orkar ringa och klaga på detta. Enl min läkare så är de fibro men jag tror på nåt mer reamutaiskt. Men de är ju läkarna som bestämmer de.

tar lite smärstillande ibland men hjälper inte så mkt.

Är nervöös som hell för vad läkaren ska säga imorn. Hoppas de är en bra läkare som jag kommer bra överns med eftersom jag ska ha den ett bra tag nu framöver. Så jag kan bli läkt nån gång.

Inatt sov jag en hygglig natt, vaknade dock ett par gånger men är ändå mer sömn än vanligt. Min gubbe fick mej och hämta ut lite sömnpiller så ska prova de och se om de funkar. Så man kan sova en hel natt utan att vakna av krömpor elr mardrömmar elr ångest.

Nu har vi bäddat ner oss så nu blire de en bra film och lite myyys :) För det behöver jag och är värd det :)

Hörs imorn antar jag efter mitt läkarbesök :)