Gomorgon Bloggen:)

 Igår hade jag en underbar dag i stockholm. Helt ok väder och underbat sällskap. Vi pratade ut en hel del och jag kommer göra allt i min makt för att fixa detta, då gubben ligger ute på jobb. Hoppas oxå att han gör som han sa, att oxå göra allt för att de ska funka. Och kanske även förhoppningvis hitta sej ett annat jobb på närmare håll :)

 Tog tåget upp på eftermiddagen och gubben häntade mej på tågstationen, SHIT va stort de är i stockholm och bara hitta varann var ju som en nål i höstacken, tur man hade mobil så man kunde ringa varann, o ens hitta. Försa hur man gjorde då de inte fanns mobiltelefoner:? 

Här var det fina hotellet med balkong och de var ju supernice för en som röker :)

En mysig hotellfrukost, och det fanns ju huuuuur mkt som helst :) så proppmätt blev man :)

Vi rullade sen vidare till dagen D. Som skulle bli vid Naturhistorika museet och Cosmonova :)

Här kommer lite bilder:) 

Huset är ju helt fantastiskt vacker, även invändigt var ju hur fint som helst :)

Kolla det taket, skulle man ha hemma :)

Massa fina djur och även från apornas tid, svårt och föreställa sej att man är släkt med apor.

Denna såg riktigt otäck ut och denna apa kallas Florens, en liten mindre men ack så lik oss :)

Dinusarius, bäver och fladdmöss och en valross som var uppstoppade. Väl värt att åka dit på ett besök :)

Sen blev de consmonva och om rymden. Otroligt otäck och fasinerade och kolla på, med denna coola teknik, IMAX. 

Har ni vägarna förbi , hoppa in och ta en föreställing vetja :)

Vi hade planerat att vara två dagar i stockholm men kände att jag ville hem och ta vara på dom få dagarna som jag får ihop med gubben innan han drar till stocholm igen. 

Men de får nog även bli så att de man sej en tur dit o sover där nån dag. Så man fixar detta avstånd.

Idag är de dags för marken :)

Tjooo😊

Idag säger man godmorgon från Grand scandic hotell i Stockholm . 

Det var ingen höjdar natt direkt , ovant o sova borta , men sen hörde vi ju hela festen

och klaset som pågick nere på baren . Dunkade som fan , gubben somnade men inte så konstigt efter allt jobb i veckan . 

Igår struttade vi runt en sväng på stan o kollade runt lite på slottet o även rådhuset och såg en kändis 

elr rättare sagt mötte partiledaren i kristdemokraterna , Göran Hägglund med fru som rusade iväg . 

Idag blir de och kolla på Naturhistoriska och cosmonova 😊

Bloggar från mobilen så allt blev lite märkligt o kort. 

Och korten hamnar ju huller om buller men de får duga 👍

        Puss och kram 

 Hej bloggen:) 

Har svårt och sova igen och som vanligt, o ingen karl som kramar om mej heller.. helt tomt och ensamt. Bara hunden som håller mej varm men inte med den sociala biten.

Kommer gå crazy på detta med att han ska ligga ute varje vecka, vet inte hur jag ska stå ut, pallar vårat förhållande detta?

Han hade inte så mkt erfarenhet av förhållande när han träffade mej och nu kör han bara på och tackade ja till detta jobb.

Kan inte minnas att han inte ens har frågat mej vad jag tycker om de alls. Men å andra sidan är han en vuxen männsika som bestämmer helt vad han vill göra själv.

Men att lämna mej med gråten i halsen och bara dra och jobba, knappt går och få tag på han, ringer man så är han stressad till tusen. Oftast bara sms vi kör hela dagen. Ja, han ringer och säger gonatt men då är han så trött så han inte orkar prata. Men de är ju förståligt efter nästan 12 timmar arbete om inte mer.

Men när finns de plats för mej då?

Är han bara egotrippad och tänker på sej själv? Är jag bara ego o tänker på mej själv?

Känner ärligt att han trivs med det han gör, inte alls den där saknaden som jag kände va han förut.

Vill jag ha de så här?

Vill jag sova själv största delen av tiden?

Vill jag ha en telefonkontakt bara med min kille?

Många frågor som snurrar i huvudet.. mest av allt så snurrar ju saknaden av en kille som jag älskar jätemkt men är allt detta värt de? För lite mer pengar och förmåner och firmabil?

                                                              Gonatt!

  Ja, så blev man själv igen.

 För ett år sen träffade jag den finaste karl på denna planet, allt var perfekt. tills jag kände att jag inte orkade andas knappt. Ja jag hade ju så klart gått in i väggen igen. 

Men denna gång tyckte jag ju att de va okej och skulle kunna ta mej ur detta på ett mer ok sätt då jag hade bästa pojkvännen som stöd.

Så bra gick de, när han nu har fått ett annat jobb som han så gärna vill ha, o jag de är klart han ska ta de. Men de innebär att han mestadels kommer ligga ute på jobb ungeför 4 dar i veckan. O ibland slipper han beroende på hur mkt jobb de finns här där han bor. Men ändå så blir de mkt jobb i både stockholm och jönsköping. 

Så jag kommer ju den mesta tiden vara själv :( 

Och även få ta hand o stötta mej själv hela tiden vilket är så jävlka jobbigt att vara själv och inte ha nåt stöd. Detta kontrakt skrev jag inte under på när jag träffade han och andra sidan så valde ju inte han att jag skulle gå hemma och vara sjuk hela dagarna. Skönt för han iof sej och slippa mej gå o gnälla om en den ena o tredje.

Så nu sitter jag här med ilska och ledsamhet och känner mej ensamast i hela världen :( O klart jag inte kan säga till han att , nej du får inte ligga ute på jobb. De är ju hans liv och skulle aldrig hindra honom från detta. Men ändå vill jag bara skrika rakt ut.. KOM HEM O SKIT I JOBBET!

Han tycker det är så bra, då han kommer tjäna så mkt pengar, visst det är väl alltid bra med pengar MEN de är inte allt i världen. 

Ibland behöver jag hjälp till doktorn och sånt men nu kan jag inte få nån sån hjälp alls. Då han ligger ute och kan inte åka 40 mil för o följa med mej en timme liksom. Så livet är ännu en gång så jävla surt. Just nu veto fan varför jag ens ska vara kvar här. Visst jag har mina fina kids men dom är ju så stora så dom klarar sej allt ändå. 

 Livet är fan inte lätt !!

 Nu är man tillbaka i blogg världen igen.. efter flera års uppehåll men vart lite sugen på och få skriva av mej igen.

Mitt liv med PTSD betyder då alltså postramatiskt stresssyndrom, som jag haft tidigare och nu kommit tillbaka, tog mej ur detta för 3 år sen ca men tyvärr för mkt påfrestande på mej, så dök jag igen :(.. Känner mej lite nerslagen men kämpar varje dag med att hålla mej över ytan.

Sist tog de mej 7 år och komma upp på fötter. Undrar jag hur längre de ska ta nu innan man kan få komma ut och jobba och leva livet som alla andra gör. Ja de känns faktiskt som man fått en dom igen, eftersom man knappt orkar göra nått.

Och till råga på detta så har jag även fått diganosen, Fibromyalgi , som inte PTSD räckte men å andra sidan så är de väl inte så konstigt heller då man levt under ständig stress och så då traumat som man råkat ut för.
Så och gå runt och ha smärta i kroppen är ju bara vardagsmat  .

På måndag är de dags och träffa en ny läkare på traumaenheten för och få längre sjukskrivning, är dock lite nervös då man måste tala om hur man mår och de är inge kul alls.  Men min psykoterapet sa att han var bra, så jag hoppas på det!

Det här kändes bra och få skriva lite, kommer jag nog förtsätta med, sist bloggade jag och det är rätt bra och skriva av sej lite, även om de inte är nån som läser så är de skönt och bara få skriva lite direkt ur huvudet :)

                                                  
                 Nu äre natta :)