Fyy vad vidrigt..

Alltid undrat vad min lille hund pysslat med när vi gått våran tur. Han har alltid stannat på samma ställeoch inte kommit när jag ropat på han.

Men idag följde jag efter. Och mycket riktigt så var de ju så sklart nåt himla göttigt som han då i fullt shååå höll på och rulla sej i.

Ja bilden säger väl allt.

Ett djur KADAVER.. Blää så nu blire duschen för honom!!!

Undrar vad de är för djur. Nån som vet?

Lite stora tänder för och vara ett rådjur och lite stor tycker jag för och vara en räv.

Bästa låten på stiftelsens nya album :)

Hej igen Bloggen:)

Tänkte ta mej en sväng med min hund i spåret men vaknade ju så sent och måste få i mej lite energi så får vänta tills man smällt maten. Och då tänkte jag blogga lite mer, för det är kul och skriva och det är även bra för mej. Blir ju lite extra jobb i mitt huvud.

Satt och tänkte lite om hur det var när jag var liten, efter jag fick en kommentar av en mycket fin gammal klasskompis. 

En typiskt "trigger" som dök upp. 

Även att jag förtränger saker hör och oxå till min ptsd, man försöker i vardagen att förtränga allt som hör till triggers och flachsback och då tyvärr raderar man ut mkt av sitt närminne och även gamla minnen. 

Har även förträngt massor från mina barns uppväxt, vilket är jättesynd. När dom kommer och berättar saker som hände dom när dom va små och allt jag kan säga är att jag inte minns det.'

Jobbigt  för dom att ha en mamma som inte minns så mkt men hoppas att mitt minne kommer mer och mer.

Och minns ju då inte så mkt från min barndom, minns bara små fragment men om man pratar om de kan de komma upp mer minnen.

Så har ni minnen av mej från min uppväxt så berätta gärna :)

Usch får gråten i halsen när jag ens kommer nära min tid i skolan, för den va inte kul. Vet att jag inte kände mej som dom andra. Vet att jag kände mej utanför, men vet inte varför jag skulle kännt mej så.

Min skoltid är bara ett stor blurr av massa intryck och små korta frekvenser.

Vet att jag ändå på någe sätt trivdes i skolan, där var min tillflykt och få vara "ifred" Även efter skolan då man hängde med vänner så var de oxå en tillflykt. 

Nu var de ju så att jag inte fick vara ute så mkt som mina andra vänner, var alltid tvungen att anpassa mej efter vad min far tyckte, annars fick jag stryk och utegångsförbud.

Vet att jag var tvungen att vara hemma när gatulamporna tändes, och på vintern tändes dom ju runt 16 då de vart mörkt. Och de jag minns är att då var ja tvungen att vara hemma.

På sommaren tändes dom vid 21 och då var de bara att knalla hem fast alla andra fick vara ute. Minns inte hur gammal jag var när jag hade dessa krav men kan vart runt 12 år.

När jag började 1:an på norra skolan som det då hette, gick jag med tunga steg till skolan, va inte alls kul.

Jag var elak då när jag gick mellan 1 till 3:an, mobbade en tjej som sedan vart min bästa vän i 4:an.

Det jag minns är att jag rykte henne i håret och sparkade henne på benen när vi stog i kö till klassrummet.

usch fy va elek jag var.

Kan inte förstå varför jag var så elak, men hatade mer eller mindre alla som var i min klass. Varför vet jag inte men jag mådde nog inte bra då heller.

Gillade inte att gå i skolan .. mamma fick cykla och dra mej till skolan minns jag då jag slöade för att ta mej dit. För ville inte alls till skolan.

Och barn brukar ju tycka den tiden är kul innan alla krav kommer men inte jag.

Mycket av min uppväxt förstår jag inte , många saker som jag vill ha svar på. men många av dom kommer och få bli frågetecken. Då min mor som har en del svar inte lever idag.

R:I:P mamma!

Mår fortfarande dåligt av att jag var så elak mot den tjejen, det kommer upp ibland när man åker förbi skolan och tankarna kommer upp igen.

Hon kan ju inte heller mått så bra, men hon hade en mycket fin familj som stöttade henne och hade mycket kärlek runt sej. Och idag har hon det bra vad jag sett  :)

Även när jag kom upp i högstadiet så kände jag mej som att jag strävade efter att få vänner men jag kan tänka mej att jag nog inte var så lätt att umgås med. 

Säkert instängd och sluten. 

Jag hade mycket vänner men kände mej alltid utanför, men det är nog bara min egen känsla och säkert inget som dom märkte av .

Men vet att jag alltid kämpade med att bli omtyckt eftersom hemma var de bara kaos JÄMT.

Hur man än gjorde så fick man stryk och på nätterna fick man aldrig sova.

Så nu har jag haft lite terapi med mej själv. Dags för en promis och rensa huvudet.

Fuck life sometimes!

Meeeen fyy.. Va länge jag sov idag. Har tagit Propavan nu i två dagar för de vill läkaren att jag ska,så jag kommer igång med sömnen .  Har både svårt och somna och även svårt att sova en hel natt utan att vakna 100 gånger och vända på mej. Eller vakna av nån hemsk mardröm.

Så nu i två nätter har jag faktiskt sovit MEN idag vaknade jag 11:30 och har sovot bort halva dagen och frukosten tydligen då jag vaknade utan att vara hungrig. Inge bra.

Det är ett himla skit detta och inte få sova.  Och när man väl sover är de som man vaknar upp o känner sej som en prinssesa   

Man är glad och har inte så mycket ont här och var.

Idag är jag mest sur och tvär men det är nog fär jag sov så himla länge.

Nån dag ska jag gå in i mitt inersta och skriva om hur och var o hur allt hände den där dagen för många år sen, varför jag är hemma och varör jag har PTSD.

PTSD Är då kronstikt eller så kan man ha det en kortare period och så botar man bort de,
Men i mitt fall så är det kroniskt. Vilket gör mej vannsing då jag vill kunna läka mej helt fri från allt.

PTSD har med Trauman och göra, Kan vara krig eller övergrepp.
Många som vart med i kriget har PTSD oxå , många utlänska går där jag går har jag sett.

kan inte vara lätt och ha såna minnen från kriget och sen då springa runt med PTSD på halsen.

Mycket som inte syns på mej, säkert knappt nåt, och de hör till PTSD ochså att man vill springa ifrån sina "trigger" eller "flachbacks". Och jag är en expert på detta.

Förra gången jag vart sjuk så köpte jag hundar på löpande band, Bara för att sysselsätta mej med nåt i huvudet.

Minns mitt ex sa att du är ju bara glad en stund efter den nya hunden kommit in och sen är de samma sak igen.

Ja de var precis så det såg ut. Men varken han elller jag fattade det så på den tiden. Det är ju först senare som jag fattade de.

Kan inte vart lätt att leva med mej på den tiden. Ja säkert inte så lätt nu heller.

Man lever under stängdig press och hets och förföljelse. Då att man skyddar sej mot triggers hela tiden, dag ut och dag in.

Är ju mitt dagliga jobbiga och kämpiga, att hela tiden stå i mot dom. Men egentligen ska jag ju inte göra det, utan får nu hjälp av min psykoerapet och jag jobba mot detta så jag slipper känna mej jagad.

En grej till är att man är himla lättskrämd men det är ju oxå en del i detta. Då man är ständigt på vakt.

Och detta med lättskrämdhet har ju ingen i min famlj fattat direkt.  Så dom har ju skrömt mej ideligen och tyckt det vart så kul . men nu har det lugnat sej när jag fått förklara hur det ligger till.

Märkte redan på jobbet förra våren att det var nåt på G eftersom jag både vart mer arg och mera lättskrämd, Alltså jag blir så rädd så jag flyger, kan ta en simpel grej som att jag glor i baken och jag bara möter nån som jag inte var berädd på och skriker rädd ut, pulsen går i hundra. 

De var ju tur att jag fick lite semester ett tag så jag fick ladda om men tyvärr räckte de inte.

Nähä dags och starta denna dag med en dag full av ångest.