Postttraumatiskt stressyndrom förkortas PTSD.

Nu tänkte jag förklara lite vad PTDS är och vad jag lider av ständigt imin vardag.

Min PTSD började nog redan när jag var liten efter att mina övergrepp började, sen har jag inte själv haft nån förståelse för att jag vart så sjuk som jag var i början. Och sen har det bara växt och byggt på.

Önskar jag haft en chans redan när jag var i tonåren att få hjälp så man slapp få så många symptom som idag sitter kvar.

Jag tror att jag hade mått bättre idag.

Då på den tiden var detta med övergrepp inte så vanligt, inte så himla insatt i när dom första staffen kom men det har blivit mer och mer sånt som kommer upp i rätten.

Galet tråkigt och ledsamt, jag kan inte ens läsa om sånt, unviker de mesta av nyheter , då de bara får mej att vilja kräkas.

Kolla på en film om nåt sånt skulle hända, elr våld av nåt slag sitter det fast på min hinna länge.

Vid PTSD så återupplever man traumat , blandat med känslor av skräck , vrede .

• Att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
• Att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.
• En överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
• Minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Alla dessa fyra jag nu skrivit upp, lider jag av, och värre är det ju sämre jag mår.

Väldigt vanligt detta oxå med flykten. Att vilja fly hela tiden är ju oxå en del i PTDS att man hela tiden vill komma så långt bort från sina minnen som möjligt.

Jag har alltid försökt att inte fly, har alltid sagt till mej själv att bättre och stanna och reda ut det som är. 

Men i mitt huvud flyr jag varje dag. Mår som bäst när det inte finns nåt som påminner en om traumat, men tyvärr så kan jag även hitta triggers varje dag varje sec.

Kan vara en röd bil, kan vara en doft av en blomma, En mörk röst, ett ljud, bara höra hans namn.

 Så allt detta förträngade gör att minnet sviktar en hel del och även att man blir sjukt trött.

Min energi går ju åt till att bara förtränga och stänga ute alla "hot".

I detta kan man då oxå få en social fobi, vilket jag hade sist och denna gång jobbar jag jättemycket med att inte hamna i. Men känner av det ganska så ofta då jag bara vill stänga min dörr. 

Men tack vare att man har kille så blir det lite svårt och bara stänga min dörr, fast jag stänger av han istället.

Ex om vi blir osams så stänger jag av. Oxå en del av trigger. Känner inget, blir helt känlsokall.

Paniksyndrom är oxå en del, vilket jag har en del, inte lika mkt nu då jag inte ens vill komma när nåt som kan bli jobbigt och göra jag det stå stänger jag av, om jag har  den enegien kvar. Har jag inte de så slutar de med en panikattack.

Hoppas ni blev lite klokare o tackför ni läste allt. Blev ett långt och tungt inlägg idag men kände att det behövdes.

Och nu känner jag mej stolt som lyckads gjort detta.

Men tyvärr är jag matt och mår illa som en gnu just nu.

Tack för ni läste:)

 

Diana

7 maj 2015 12:56

Kraaaam 💖

 

Caroline

7 maj 2015 14:12

Hej!
Skönt att höra fler beskriva det jag känner ibland.

Jag levde under nästan 5 år i ett destruktivt förhållande fyllt med övergrepp från den man som skulle vara min klippa i livet.
Jag är tacksam att jag inte upplevt något liknande under hela barndomen utan "bara" under några år i vuxen tid.

Kan tänka mig att problemen med PTSD blir värre ju längre tid man är utsatt.

Nu är det 8 månader sedan jag kom ur förhållandet, och jag hoppas att besvären försvinner, tycker nog att det blivit bättre.
Men visst, varje gång jag ger katterna mat hör jag hans steg i trappan från den där sista kvällen.
Varje kväll när jag sticker handen runt dörrposten i sovrummet känner jag nästan hans hand komma och ta min i mörkret, eller väntar mig att han ska ligga i sängen när lampan tänds.

Jag försöker tänka att det är jobbigt just nu, men att det kommer försvinna med tiden.
Jag hoppas och försöker tro det, och det hjälper lite.
Mardrömmarna har åtminstone slutat, eller har uppehåll sedan november, vilket är skönt.
Att slippa vakna mitt i natten av mitt eget skrik är en stor lättnad.

Jag hoppas att även du kommer framåt.
Att bejaka känslan av hot istället och utsätta sig för saker som triggar minnet har hjälpt för mig.
Jag har (i princip, fast det är skitjobbigt)slutat förtränga allt, och att blogga hjälpte mycket. Det blev en bearbetning i sig.
Visst känns det pinsamt att skriva ut allt offentligt, men samtidigt... Det är ju egentligen inte du och jag som ska skämmas, utan de som betett sig illa.
Man får helt enkelt hoppas att de som läser det tänker likadant, eller skita i vad de tänker.
Och om inte annat kan man ju alltid skriva låsta inlägg och inte dela ut lösenordet till någon.

Man får se till de små framstegen och ta en dag i taget.
En dag utan mardrömmar är ju alltid en dag, ellerhur?

Kram
Caroline

http://carolz.bloggplatsen.se

 

Micke

7 maj 2015 14:44

Måste vara ett helvete att leva med en sån ryggsäck som inte går att ta av. Jag kan nog inte förstå vad det innebär fullt ut trots en gedigen förklaring, men jag har aldrig trott på medicinering. Träning, balanserad kost och avslappning (yoga) är mitt tips. Krya på dig!
/M

http://zeunertz.bloggplatsen.se

 

madeleine

7 maj 2015 23:34

Känner igen så mycket av det du skriver Jenny. Bloggen är ett fantastiskt sätt att få ur sig och sätta ord på det hemska som man går igenom. Bloggen har hjälpt mig på många sätt även tyvärr skapat mig ovänner bara för att jag trampat på ömma tår.
Jag tycker du har kommit långt på din väg och är så stolt över dig och det ska du vara över vad du har åstadkommit på dessa är, för även i fall det blir ärr i själen och vissa saker går bara inte att sopa under mattan kan man lära sig att hantera dem och känna när det är för mycket på gång... Många stora kramar på dig vännen... <3

http://madeleine66.blogg123.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Följ med till min nya blogg . Fräschare , roligare och mkt bättre :) http://nouw.com/JennaMaidens Vi ses där :) ...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 1755107051"

Dagen började med en himla brak start . Min bästa vän kom på besök på Mörra men de va inte bara hon som kom , utan det drällde in folk för o göra det sista på toan . 5 gubbar , plus att jag var tvungen och dra vid 11 snåret för o byta däck på bil...

Fina inge bättre än o vakna och mannen i mitt liv sover . Det bästa är och bara mysa in sej . Har en liten hund som oxå tar alla chanser att få mysa lite :) Jaha nu har vi fått 3: an vi stått i kö på ett tag , det kom tydligen ingen mer på ...

Vaknar med ett stort hat till allt . Hade lust och kasta ut mattläggarna. När jag kom upp och skulle gå ut med hundarna så hade dom saker i hela jävla hallen , fick börja med o kasta ut grejerna .. Suck hoppas denna skit snart är över . För...