Postttraumatiskt stressyndrom förkortas PTSD.

Nu tänkte jag förklara lite vad PTDS är och vad jag lider av ständigt imin vardag.

Min PTSD började nog redan när jag var liten efter att mina övergrepp började, sen har jag inte själv haft nån förståelse för att jag vart så sjuk som jag var i början. Och sen har det bara växt och byggt på.

Önskar jag haft en chans redan när jag var i tonåren att få hjälp så man slapp få så många symptom som idag sitter kvar.

Jag tror att jag hade mått bättre idag.

Då på den tiden var detta med övergrepp inte så vanligt, inte så himla insatt i när dom första staffen kom men det har blivit mer och mer sånt som kommer upp i rätten.

Galet tråkigt och ledsamt, jag kan inte ens läsa om sånt, unviker de mesta av nyheter , då de bara får mej att vilja kräkas.

Kolla på en film om nåt sånt skulle hända, elr våld av nåt slag sitter det fast på min hinna länge.

Vid PTSD så återupplever man traumat , blandat med känslor av skräck , vrede .

• Att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
• Att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar sig från familj, vänner och arbetskamrater.
• En överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
• Minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Alla dessa fyra jag nu skrivit upp, lider jag av, och värre är det ju sämre jag mår.

Väldigt vanligt detta oxå med flykten. Att vilja fly hela tiden är ju oxå en del i PTDS att man hela tiden vill komma så långt bort från sina minnen som möjligt.

Jag har alltid försökt att inte fly, har alltid sagt till mej själv att bättre och stanna och reda ut det som är. 

Men i mitt huvud flyr jag varje dag. Mår som bäst när det inte finns nåt som påminner en om traumat, men tyvärr så kan jag även hitta triggers varje dag varje sec.

Kan vara en röd bil, kan vara en doft av en blomma, En mörk röst, ett ljud, bara höra hans namn.

 Så allt detta förträngade gör att minnet sviktar en hel del och även att man blir sjukt trött.

Min energi går ju åt till att bara förtränga och stänga ute alla "hot".

I detta kan man då oxå få en social fobi, vilket jag hade sist och denna gång jobbar jag jättemycket med att inte hamna i. Men känner av det ganska så ofta då jag bara vill stänga min dörr. 

Men tack vare att man har kille så blir det lite svårt och bara stänga min dörr, fast jag stänger av han istället.

Ex om vi blir osams så stänger jag av. Oxå en del av trigger. Känner inget, blir helt känlsokall.

Paniksyndrom är oxå en del, vilket jag har en del, inte lika mkt nu då jag inte ens vill komma när nåt som kan bli jobbigt och göra jag det stå stänger jag av, om jag har  den enegien kvar. Har jag inte de så slutar de med en panikattack.

Hoppas ni blev lite klokare o tackför ni läste allt. Blev ett långt och tungt inlägg idag men kände att det behövdes.

Och nu känner jag mej stolt som lyckads gjort detta.

Men tyvärr är jag matt och mår illa som en gnu just nu.

Tack för ni läste:)